Moralens förfall

De som träffat mig nyligen vet vad detta kommer att handla om.

Jag och Anna-Maria var på bio tillsammans härom torsdagen, hon ville se Brüno och undrade om inte jag ville göra henne sällskap. Jag hade ju sett Borat och var måttligt imponerad av den humor som Sacha Baron Cohen förmedlade. Jag tänkte dock, som den gentleman jag är, att jag följer med om inte annat så för sällskapets skull.

Vi avbryter här för ett viktigt meddelande:

Det finns två! Jag slötittade på "Lotta på Liseberg" samtidigt som jag skrev, Sven-Bertil Taube skulle ju vara med. När man tror att det inte finns en möjlighet att exponera den lille spillevinken Johan Palm mer så får alla 14-åriga tjejer sitt lystmäte genom att han har en bror! Det är ju helt otroligt...

Åter till ämnet

Filmen var det sämsta jag sett, om inte någonsin så i alla fall på väldigt länge. (Det finns en annan film som är dokumenterat dålig och omtalad i i alla fall en av de kretsar jag umgås i, Flawless. http://www.imdb.com/title/tt0155711/. Jag är vanligtvis imponerad av dig, Robert De Niro, men detta var inte bra gjort.)

Det var egentligen inte det faktum att jag precis blivit bestulen på 85 kronor, inte heller att jag ödslat 1 timma 21 minuter och 13 sekunder på något så förfärligt, nej det var något annat som störde mig ännu mer. Filmen har 11 års gräns.

Jag vill påstå mig kunna tillräckligt mycket om barns utveckling att veta att en 11-åring har tillräckligt utvecklad fantasi för att kunna föreställa sig vad som försigår bakom de små svarta rutorna som täcker könsorganen på huvudpersonerna i filmen när dessa idkar samlag med varandra med hjälp av en ombyggd träningscykel. Missförstå mig inte, det är inte homosexualiteten som upprör mig, det är att Statens biografbyrå anser det vara ok att visa relativt grova sexscener för 11-åringar så länge man tänker könsorganen med svarta rutor.

Så här står det i "Lag (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram":

5 § Framställningen i en film eller ett videogram får inte godkännas för visning för barn under sju år, under elva år eller under femton år, om den kan vålla barn i den aktuella åldersgruppen psykisk skada.

Filmen vållade ju mig psykisk skada, är det då lämpligt att visa den för 11-åringar. Den enda räddningen är att de inte inser vad det handlar om.

Jag får god lust att skriva ett brev till byråns direktör och ifrågasätta deras arbetssätt och kompetens.

Jag vill bara avsluta med att uppmana er å det kraftfullaste att inte se denna komprimerade dynga utan att istället tillbringa tiden tillsammans med varandra i någon meningsfull aktivitet.

/Hjertén, en av de sista kvarvarande moralens väktare